Vi som är kvar

Jag är tillbaka på jobbet. Lärarna kom i måndags. Om en vecka är alla elever där igen. Jag och kollegorna på biblioteket är upptagna med läromedelshanteringen. Nästan två tusen elever ska få ut sina läroböcker så smidigt som möjligt. Denna logistiska uppgift är knappast det bästa med biblioteksyrket, men jag börjar vänja mig.

I fikarummet frågar vi varandra hur sommaren varit. Vi svarar ungefär på samma sätt. Bra, vädret har ju varit… ja, fantastiskt/underbart/ljuvligt/oslagbart. På personalkonferensen avtackas en lärare som får mikrofonen och berättar att hon visserligen hade kunnat jobba lite till, men känner att hon nu helhjärtat måste ägna sin kraft och tid åt klimatfrågan. Vi andra, vi som är kvar, talar sedan i beundrande ordalag om henne.

En annan lärare pratar om sin semesterresa i Grekland. Han lät den antika litteraturen guida honom till resmålen. Och där, med väskan full av böcker och anteckningsblock, slog tanken honom. Om jag vore yngre skulle jag ha forskat om detta. 

Flera lärare frågar mig om något de läst på min Facebook-profil under sommaren. Ska du studera igen? Littteraturvetenskap? Jag svarar ja. De frågar hur det blir med jobbet. En av dem är förvånad över att ens se mig på skolan. Du skulle ju plugga. Jag berättar om kvällskursen och distanskursen, förklarar att det säkert går att kombinera med jobbet på något sätt. Och, försöker jag lägga till när jag ser orosrynkorna; det är ju litteraturvetenskap, det är ju så roligt. De nickar.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s