”You want to continue?”

Jag har två bokklubbar på gymnasieskolan där jag arbetar. Den ena bokklubben är svenskspråkig, den andra engelskspråkig. Under de gångna läsåret har de båda bokklubbarna utvecklats åt diametralt olika håll.

I den svenska har det mesta gått trögt. Medlemmarna har droppat av en efter en. Till ett möte dök ingen upp och mot slutet var det bara jag och en elev kvar.

I den engelska, som mest består av elever från den internationella IB-programmet, har vi alltid haft minst sju deltagare på varje möte. De elever som varit med på alla träffar från läsårets början kommer från samma kompisgäng och jag ser dem ofta i skolans korridorer.

Att leda bokklubbar är bland de absolut bästa med mitt jobb. Problemet är att det tar mycket tid i anspråk, framför allt i relation till hur många elever som får ta del av det. Att läsa en bok grundligt, förbereda diskussionsfrågor och skicka ut påminnelse tar minst 10 timmar per bokklubbsträff. Jag läser nästan allting hemma på kvällar och helger, eftersom jag har svårt att få lästid på jobbet. Två bokklubbar med träffar varannan månad blir ganska många lästimmar på ett läsår.

För någonting som sammanlagt berör 15 av 1900 elever är det extremt oproportionerligt sett till arbetsinsatsen. För det sista mötet med den engelska bokklubben, för ett par veckor sedan, hade jag därför förberett mig på att ge besked; bokklubben måste läggas ner. Jag tänkte att detta var ett bra läge, precis innan sommarlovet.

”Next school year…”, får jag fram innan jag avbryts av en tjej i bokklubben som hojtar ”Yes!”. Hon får genast medhåll av de andra.

Jag överrumplas och hasplar ur mig ”You want to continue?”.

”Yes!”, säger de igen.

Bokklubbarna har ingen koppling till undervisningen. Det är ingenting som krävs av skolbiblioteket, varken från ledningen eller lärarna. Skollagen, bibliotekslagen och läroplanen nämner inget om bokklubbsverksamhet. Få gymnasiebibliotek anordnar bokklubbar, just för att de slukar så mycket tid och energi. Egentligen är det rätt ineffektivt och onödigt, ja, rentav irrationellt, att fortsätta med något som bara kommer ett fåtal entusiaster till glädje. Jag vet ju det.

”Alright then, we’ll continue!”, fastslår jag, ler och rodnar över deras reaktioner. Vi väljer två böcker att läsa över sommaren (Jane Eyre av Charlotte Brontë och The Trial av Kafka), på mitt initiativ.

Jag avfärdar alla tankar på tidsbrist och ser fram emot nästa läsår.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s